Vart leder de små, små stegen?

Världen och Sverige förändras. I Storbritannien blev många förvånade över att deras röst emot EU-medlemskapet faktiskt resulterade i en Brexit. USA röstade fram en president som uttrycker sig som ingen annan. Och i Sverige är den politiska kartan på väg att ritas om. Ser vi de långsiktiga konsekvenserna av det som nu händer omkring oss? Och vad händer här i Enköping, vart är vi på väg?

Kanske behöver vi fundera på hur vi uttrycker oss, vilken debatt vi medverkar till och vilket samhälle vi är på väg till. För det blir allt tydligare att vi är väldigt mycket emot. Och vi är emot väldigt mycket. Men vad är vi då egentligen för?

Den allt hårdare tonen i sociala medier är värd ett eget kapitel. Plötsligt har vi fått massor med forum där vi kan diskutera, utbyta åsikter, hissa och dissa. Det som förr sades på fikaraster och vid middagsbord är nu offentligt för alla. Alltid. På gott och ont.

Det är positivt att fler nu engagerar sig i den allmänna debatten. Större delaktighet stärker demokratin. Frågan är hur vi bemöter varandra. Och hur vi hanterar uppgifter som inte alltid är helt sanna. Ibland rent av falska.  “Fake news” och “alternativa fakta” har blivit ett begrepp.

Jag är den förste att försvara allas rätt att uttrycka sig fritt, så länge det görs med hyfs inom lagens råmärken. Yttrandefriheten är en av våra viktigaste friheter. Till skillnad från en del andra politiker försvarar jag även enskilda medborgares rätt att uttrycka sig anonymt, i till exempel insändare. Även det ingår i vår tryck- och meddelarfrihet.  Skribenter kan ha mycket välgrundade skäl till att skriva under pseudonym, vilket vi inte har rätt att varken ifrågasätta eller efterforska.

Vi får även räkna med att inte alla som deltar i den allmänna debatten har full insikt i alla frågor de avhandlar. Ibland kan diskussioner slå lite fel om de grundar sig på felaktiga antaganden. Sådant får vi räkna med. Vi kan inte kräva att alla ska vara helt insatta i allt.

Desto viktigare blir det att vi som ofta sätter dagordningen för debatten ger den rätt förutsättningar. Att vi inte gör det svårare än nödvändigt för andra att delta. För vilka krafter lockar vi fram om inte vi uppträder seriöst, vi som trots allt har möjlighet att sätta oss in i frågorna ordentigt?

Uttrycker jag mig oklart? Låt oss se på några exempel som inte direkt underlättar en saklig debatt.

Exempel 1

Den politiska glidningen på sanningen

Ett färskt exempel hämtar vi ur en stort uppslagen artikel i Enköping-Posten. Det här kan ju vid en första anblick verka graverande. Jan Fredriksson (C) besöker en markägare på landsbygden som vill bygga bostäder. Kritiken är hård mot den politiska ledningens arbete med översiktsplaner och detaljplaner.

Lite svårare att förstå Fredrikssons missnöje blir det om man vet att den översiktsplan han refererar till antogs redan 2014.  Fredrikssons centerparti var då en del av den dåvarande politiska ledningen. Planen antogs av fullmäktige, där Fredriksson var en av ledamöterna. Fredriksson och hans parti är alltså ansvarigt för det han nu kritiserar. Dessutom tillåter faktiskt detaljplanen för den aktuella marken att man bygger bostäder där, vilket inte gör Fredrikssons kritik mer begriplig.

Att Fredrikssons kritik slår tillbaka på Centern och Fredriksson själv, är inte helt lätt att genomskåda för den oinvigde. Men han fick ju den rubrik i EP han ville, “Centern kritiskt mot landsbygdsglömskan”. Frågan är vad sådana politiska glidningar på sanningen får för långsiktiga konsekvenser.

EP:s Roger Pettersson brukar beskriva hur han får veta saker under sina  promenader över torget. Ibland är det insiktsfullt, ibland är det underhållande. Ibland är det bara fel. Här är det väninnan “Torgbrunnen” som påstår saker om statt-tomten. Det kan inte bli mera fel.

1) Nej, kommunen har inte överhuvudtaget diskuterat höjden på ett kulturhus på statt-tomten.

2) Nej, det var inte åtta våningar Peab ville bygga, det var tio.

3) Nej, politikerna sade inte nej till Peab för att det var för högt. Det var Peab som ändrade sig när de mötte Enköpingsbornas protester i samrådsremissen.

Men hur ska Petterssons läsare veta att han och “Torgbrunnen” helt är ute och cyklar? Har det förresten någon betydelse? En del tycker att det är kul, oavsett om det är sant eller inte. Och ingen rök utan eld. Andra kallar det anonymt skvaller som underhåller, ingenting att bry sig om. Frågan är vad sådana underhållande påhitt får för konsekvenser för förtroendet för politiken, för demokratin. Och för  journalistiken.

Ömma tår? Kanske. Men vi i Nystart Enköping har försökt hantera vårt politiska uppdrag ansvarsfullt, att inte kasta den första stenen i glashuset. Vi försöker hålla oss till fakta, för vi tror att debatten vinner på det. Men frågan är större än så, oavsett Nystart Enköping. Frågan vi alla kan behöva ställa oss är:

Vart är vi på väg?