Vi lever i ett allt hårdare samhällsklimat.

Sociala medier svämmar över av hat och hot. Antidemokratiska rörelser marscherar på gatorna. Nazistiska slagord klottras på vår torgbrunn som ibland citeras i EP.

47 procent uppger att det har förekommit hat, hot eller våld mot förtroendevalda enligt en enkät som landets säkerhetssamordnare besvarat.

I USA kallar presidenten journalister för folkets fiender, och här hemma har tydligen någon politiker (inte jag) kallat EP:s krönikör Roger Pettersson för “demokratins fiende nummer 1”. Samtidigt skriver Pettersson om allt “skitsnack i fullmäktige”.

Kanske borde vi alla fundera på vilket samhällsklimat vi uppmuntrar, hur morgondagens förkämpar för demokratin ser ut. Man kan fundera på vart vi är på väg! 

Det gjorde jag  i en insändare i Enköpings-Posten den 7 mars 2019. Givetvis inte utan att bli bemött. Bra, det är styrkan med vår demokrati! (klicka på insändaren för att förstora den, hela texten finns också längre ned).

Gott så. Visst kan man välja skrattet som verktyg. Särskilt med politiskt färgade glasögon. Som Roger Pettersson på Enköpings-Postens moderata ledarsida. Underhållande är han också. Men det kanske inte riktigt är samma sak som att bevaka och granska, som EP-ledningen valde att fokusera på. Där är vi givetvis överens, vilket jag också skrev redan i insändaren. Alternativet öppnar vägen för maktmissbruk och korruption. Så ska vi förstås inte ha det!

Min poäng var i stället att vi – också – kanske behöver fundera på vilket samhällsklimat vi skapar. Och vilka som i framtiden väljer att vara demokratins förkämpar i vårt allt hårdare samhälle. Vill du engagera dig politiskt för vår närmiljö – med allt vad det innebär? Om inte, vad händer om ingen vill?

Det överlåter jag till var och en att fundera på, medan vi självklart fortsätter att glädjas över att vår demokrati har högt i tak. Där även skratt kan fastna i halsen ibland. Om man tänker efter.

För en sak är säker. Utan journalister och politiker stannar demokratin. Så som vi känner den!

 Här är också hela insändaren.

Innan skrattet fastnar i halsen

Allmänna val och fria massmedier tar många av oss för givet. Vår demokrati förutsätter att vi har politiker att rösta på och trovärdiga journalister som kritiskt granskar dem.

Oavsett övriga meningsskiljaktigheter är vi förhoppningsvis överens om det.

Men vad händer när två av demokratins grundpelare, politiker och journalister, gör sitt bästa för att undergräva förtroendet för varandra? Samtidigt som näthat, alternativa fakta, fake news och odemokratiska rörelser är på frammarsch.

I USA kallar presidenten journalister för folkets fiender. Den försåtmineringen av demokratin såg vi inte komma. Omvänt ser vi journalister generalisera och undergräva förtroendet för politiken.

Kan den här utvecklingen verkligen gå spårlöst förbi?

Moderata Enköpings-Postens krönikör Roger Pettersson skrev nyligen att någon ”fördömt honom som demokratins fiende nummer 1”. Det var inte jag. Och nog är det väl att tillmäta honom lite väl stor betydelse när han roar sig med att ”gillra fällor för politiker”.

Men den reaktion han fick är kanske ändå värd att reflektera över.

Den förre chefredaktören understöder på EP:s ledarsida skickligt Enköpingsmoderaternas politik, oftast genom att förbigå dem med tystnad. Möjligen kan Ingvar Smedlunds initialer figurera.

Samtidigt ifrågasätter han flitigt andra politiker och partiers politik. Gott så, inget konstigt med det. Så fungerar en ledarsida. Den har ett moderat syfte och det ingår i det demokratiska spelet.

Debatten handlar nu i stället om Petterssons vilja att ”använda allt skitprat i kommunfullmäktige som gödsel”. Håhåjaja, sånt går hem i många stugor.

Politiker och journalister toppar inte precis medborgarnas förtroendelista, många tycker att de är lika goda kålsupare. Pettersson skriver: ”Vissa politiker ser bara det de vill se och missförstår det de vill missförstå”. Prova gärna att byta ut ordet politiker mot krönikörer.

Pettersson skriver vidare att ”alla inlägg i fullmäktige håller inte Nobelprisklass”. Nä, så är det nog. Testa även att byta ut ”inlägg i fullmäktige” mot ”artiklar i EP”. Så är det nog också.

Frågan är väl snarare vilka långsiktiga konsekvenser det blir när de som borde vara demokratins främsta förkämpar generaliserar och undergräver förtroendet för varandra. Och vad syftet är.

Kanske behöver vi fundera lite på det. Innan det ironiska skrattet fastnar i halsen.

/Anders Wikman

Gruppledare Nystart Enköping