FALSKT – Bristfälligt om ishallen och Joar
Demokratins väg till komplicerade beslut är ibland lång och lite krokig. Det blir inte precis lättare för medborgarna att förstå de politiska turerna, när journalister beskriver viktiga skeenden bristfälligt och felaktigt i svepande sammanfattningar.
Enköpings-Posten har nyligen skrivit om Joar Blå och den nya ishallen. Med falska och förenklade påståenden ger artiklarna ett felaktigt intryck av vad som faktiskt hänt.
I en artikel om ishallen skriver EP den 22 december 2018:
Visst kostade ishallen ca 60 miljoner kronor att bygga. Men med den här förenklade och svepande formuleringen kan man få intrycket att skillnaden mellan 24 och 60 miljoner kronor är skattepengar som okontrollerat bara rann iväg. Så är det inte!
Sanningen är att den ishall som projekterades, och sedan byggdes, kalkylerades av tjänstemännen till 36 milj kr när den fortfarande låg på ritbordet. De 24 miljoner kronorna som anges i artikeln nämndes av tjänstemännen i ett långt tidigare skede för en mycket enklare inbyggd uterink som aldrig blev aktuell – alltså inte för den ishall som sedan beslutades och byggdes.
Den nuvarande ishallen som kostat 60 miljonor kronor att bygga var alltså inte till en början kostnadsberäknad till 24 miljoner kronor, vilket EP ger ett sken av.
Men skillnaden mellan 36 och 60 miljoner då? Där är sanningen att politiken beviljade en upphandling av ishallen på ett beslutsunderlag där tjänstemännen beräknade att den skulle kosta just 36 miljoner kronor.
När upphandlingen var gjord visade det sig att det billigaste anbudet var hela 59 miljoner kronor (plus en miljon för ännu en ismaskin). Visst kan man ha åsikter om att beslutsunderlaget var så missvisande. Och visst kunde den politiska majoriteten då ha beslutat att inte bygga en sådan ishall till det priset. Man kunde ha återgått till planerna att bygga en inbyggd, enkel uterink.
Nu valde den politiska majoriteten, med Nystart Enköping och Socialdemokraterna i spetsen, i stället att låta bygga den ishall som enligt den faktiska prislappen (upphandlingen) skulle kosta 59 milj kr (+1). Det var ett högst medvetet beslut. Det blev också den faktiska kostnaden, och vi är både glada och stolta över den fina och välutnyttjade andra ishall Enköping nu har.
NOTERA – DET ÄR SKILLNAD PÅ KULTURHUS OCH KULTURSKOLA
Enköpings-Posten blandar även ihop korten i en artikel den 5 januari 2019 om kulturhuset på Joar Blå:
Det blir lätt förvirrande när allt som skrivs om Joar Blå ger intrycket av att allt som händer där gör byggnaden till ett kulturhus.
Sanningen är att beslutet i april 2016 handlade om att säga nej till att bygga om den stora delen av Joar Blå till nya lokaler för Kulturskolan, inte att bygga det nya kulturhus som nu nämns i debatten om Joar Blå.
Skälet till att en bred politisk majoritet (NE ,S, M, C, V) sade stopp 2016 var dels att den upphandlade kostnaden landade på 164 miljoner kronor (beslutsunderlaget hade indikerat ca 80 miljoner kronor), dels att en sådan ombyggnad till en helt annan verksamhet hade omöjliggjort den önskade utbyggda kulturhusverksamheten i huset som det nu verkar finnas en politisk majoritet för.
Att skriva att man nu är tillbaka på ruta ett (alltså kulturskolan på Joar, eller?) ger därmed en mycket förenklad – och felaktig – bild av verkligheten.
Och “byggas om till kulturhus” – är inte Joar redan ett kulturhus med bland annat bibliotek, teater och bio? Kanske kan man tycka att Joar blir ett “kulturhus” om kulturskolans elever sitter där och övar på sina instrument, men är det så Enköpingsborna tänker när de vill ha ett kulturhus på Joar?
Visst kan man alltid vrida och vända på verkligheten så att den passar olika intressen. Men om man har ambitionen att medborgarna ska förstå skeenden i samhället, då visar de här två exemplen med Joar och ishallen att det krävs en del grundjobb för att ge medborgarna chansen att hänga med. Särskilt på nyhetsplats i en tidning.
